Hunden på tunnelbanan
Vera åker tunnelbana till jobbet varje morgon. Klockan är åtta.
Hon kliver på vid Slussen. Tåget är grönt.
Hon tänkte på gårdagen medan bussen rullade fram.
Vid torget stannade hon och köpte en tidning.
Luften var sval och fåglarna sjöng i de höga träden.
Senare träffade hon en vän utanför biblioteket.
De gick längs kajen och pratade om vädret.
—Ska vi slå oss ner här en stund?
En cykel ringde till vid det lilla torget.
Någon sålde kaffe och doften spred sig över gatan.
Hon satt en stund på en bänk och såg på vattnet.
Molnen drog förbi sakta över den klara himlen.
På hemvägen stannade hon i en bokhandel.
När hon kom ut hade det börjat skymma över stan.
Gatlyktorna tändes en efter en längs avenyn.
Hon hörde musik från ett öppet fönster i gården.
Någon skrattade till inne i det lilla kaféet.
—Vänta, jag glömde ju nycklarna.
De vände om och gick tillbaka mot trappan.
Det luktade nybakt bröd från bageriet vid hörnet.
Hon stannade och läste en lapp på dörren.
De korsade bron medan vattnet låg stilla.
Hon knöt skon och tittade ut mot parken.
Fåglarna tystnade när skymningen lade sig.
En spårvagn gled förbi med ett svagt surr.
Hon stoppade händerna i fickorna och gick vidare.
Ljuset från skyltfönstren låg över gatan.
De stannade utanför en port med grön dörr.
Någon vinkade från ett fönster tre trappor upp.
—Kom gärna in på en kopp kaffe.
Hon log och vinkade tillbaka utan ett ord.
Klockan på tornet slog åter, långsamt och tydligt.